Kan en vara kär i sig själv?

Jag känner mig så otroligt, pirrigt, jublande kär i mig själv!

Får en säga så utan att betraktas som helt och hållet självgod och egoistisk? Låt mig berätta hur jag ser på saken.

Efter många år av vilsenhet och självförakt var jag min egen värsta fiende. Jag minns tiden när mitt mardrömsscenario var att bli lämnad ensam i ett rum med mig själv. Jag var den värsta mobbaren jag någonsin mött. Så hård som jag var mot mig själv, skulle jag aldrig ha varit mot någon annan. “Du är värdelös”, “Du misslyckas med precis allt du gör”, “Du skrämmer bort alla människor du älskar”, “Du är en vidrig människa som inte förtjänar lycka” var några av sakerna rösten i huvudet sa till mig. Det var egot som talade. När jag gick i coaching hos Maria Ehrling satte jag ett mål: jag ville bli min egen bästa vän. För hur lätt är det att må bra när en har en mobbare som ständig följeslagare?

Precis som med vilken ny vän som helst så började jag med att lära känna mig själv. Vem var jag egentligen? Vad tyckte jag om att göra? Hur tyckte jag om att bli behandlad? Var gick mina gränser? Vilka behov hade jag? Alla de här frågorna och många fler började jag undersöka. Ju mer jag lärde känna mig själv, desto större förståelse fick jag. Och på förståelsen följde ett accepterande av vem jag var. Och medkänsla. Alla de här positiva känslorna började jag bygga upp inom mig själv. Jag började bunkra dem som ett stort pirrande klot i mitt bröst.

Den negativa rösten byttes sakta men säkert ut mot en positiv, en som peppade. En alldeles egen superbästis som tyckte att det mesta jag gjorde var helt fantastiskt, som berömde mig, som sa “Det var inte så farligt” när saker inte blev som jag hoppats och som tog hand om mig när jag var liten, trött och sårbar. Plötsligt blev livet betydligt ljusare. Jag var inte ensam!

Det har varit en stor omställning att börja dela saker med mig själv istället för att automatiskt plocka upp telefonen och ringa en vän när något hänt, bra som dåligt. Nuförtiden ser jag till att dela alla upplevelser med mig själv först, för att visa för mig själv att jag är viktig. Att mina känslor och reaktioner är de viktigaste för mig. Jag är ju den enda som jag med säkerhet kommer att ha med mig resten av livet. 🙂

Jag känner sådan kärlek till mig själv idag och det är jag så tacksam för!

♥