Bryta ihop, falla samman, gå i bitar, brista.
Låt mig vara tydlig: att bryta ihop handlar inte om svaghet. Bryta ihop gör en när en varit stark för länge. För stark för sitt eget bästa. Starkare än någon människa ska behöva vara.
Det som händer när vi bryter ihop är att själen, vårat inre, lägger krokben för kroppen innan den springer ut för stupet. Själen bromsar in kroppen för att egot har varit för envist. Egot, det vill säga våra tankar och föreställningar om vilka vi är och vad vi måste göra. Själen viskar, eller kanske skriker, till oss att kroppen behöver vår omtanke.
Brytet kan vara ett tecken på att vi inte är i kontakt med oss själva och våra behov. Att vi behöver vara mjuka och lyssna. Vila.
Jag älskar när människor bryter ihop. Det känns så befriande. Varför? För att det händer något väldigt viktigt i det där brytet. För att brytet är en möjlighet för människan att komma i kontakt med sig själv. Att börja om.
I bästa fall är brytet en början på en livslång kärlekshistoria. Resan hem, till dig själv.
♥
Salka Transformation 
Vad fint du skriver! Hittade din blogg av en slump & känner bara wow!
Hoppas på fler kloka inlägg 🙂
Känner igen mig i dig och i det du skriver, medberoende och sökandet inom sig själv.
Följer din blogg med spänning 🙂
Jag står inte ut med människor som inte varit där.
Att bryta ihop tar all kraft som finns och lite till. Jag har praktisk erfarenhet. Man står barskrapad kvar och är oförmögen att tänka, tala och agera. Minnet sviker. Orken sviker. Man är för trött för att sova. För trött för att existera. Då rasar kroppen ihop…
Det känns som jag långsamt kvävs…jag dör. Men det som händer är att jag sover i vaket tillstånd och är vaken när jag lyckats somna. Jag kan inte ta mig ur detta tillstånd. Drömmar och verklighet flyter samman. Jag drömmer saker som inträffar samtidigt eller händer inom kort. Det är riktigt obehagligt. Det började med att jag drömde att Emil dog. När jag vaknade var det verklighet.
Att bli fri från detta helvete tar många år, ibland ett helt liv. Att leva med sorg är svårt. Vissa dagar går bättre medan andra dagar inte fungerar alls. Då är man riktigt låg och kommunicerar inte med någon, bara katterna – en tyst ömsesidig konversation.
Eva Linnell Vassilakis