I tider av förvirring kan vi lätt få för oss att allt är upp till oss. “Om jag inte… så…”. Katastroftankar. Vi får för oss att vi befinner oss på ett sjunkande skepp och att allt måste göras nu, genast, på en gång. Till varje pris. Vi får tunnelseende och tappar perspektiv på tillvaron.
I meditation har jag funnit en annan sanning. Ett skifte. Från att uppleva att jag andas (och det är upp till mig), har jag upplevt att att jag “blivit andad”. Istället för att uppleva att jag lever (och ensam måste kontrollera att livet blir rätt), att jag “blir levd”. I varje stund. Det finns en kraft större en mig som sköter det här. Jag kan tillåta mig att slappna av. Så otroligt skönt och välkommet!
När vi är i förvirring kan vi lätt tro att vi är och gör fel… utan att minnas att det finns inget rätt och fel. Att allt bara är. Uttryck i evigheten. Som ringar på vattnet. Som andetag kommer de och går i varandet.
I 12-stegsprogrammet förmedlas denna sanning genom slagordet “Ta det lugnt, så ordnar det sig”. I dagens text i programmets bok Mod att förändra står att läsa:
Hur många gånger i livet har jag inte gjort på samma sätt och tvingat fram en lösning? Jag har försökt passa ihop mig själv med människor och situationer som inte stämde och blivit frustrerad och nedslagen. Men jag har lärt mig att “Ta det lugnt…”. (…) Mitt liv är mer rofyllt när jag inte envisas med att försöka passa in någonstans där jag inte hör hemma.
Att våga släppa taget och lita på att vi är evigt omhändertagna. En utmaning, helt klart. Men så fantastiskt betryggande och magiskt när vi gör det.
Testa att släppa taget om något idag och se vad som händer. 🙂
♥