Betala mig för att bara vara!

Vi arbetar och vi får betalt. Vi använder pengarna för vår överlevnad (till mat, kläder, boende) och betalar på så vis andras arbete. Inom detta pengasystem lever de flesta av oss i dagens Sverige, på ett eller annat vis. Kanske är du sjukskriven eller pensionär och då är din inkomst beroende av tidigare “prestationer” inom systemet. Det är för många ett ensamt system där varje individ är sin egen lyckas smed. Utsatt. Sårbar. Stressad.

Jag vill hävda att det här systemet inte är det mest gynnsamma eller hälsosamma för mänskligheten. Jag vill hävda att vi behöver ett paradigmskifte, ett skifte där mänsklighetens, snarare än ekonomins, utveckling sätts i fokus. Det ena behöver dock inte utesluta det andra… Jag tror nämligen att det som får människor att må bra även får alla andra aktiviteter som människor är engagerade i att må bra.

Inom pengasystemet finns regler för vad som ses som arbete. Det som värderas högst är arbete som genererar mer pengar. Pengar är medlet och målet, allt kretsar kring pengar. Pengar styr utformningen av allt från vårdreformer till invandringspolitik. Pengar har vunnit positionen att vara måttstocken som det mesta mäts med.

Jag menar att detta är helt befängt och inhumant! Jag menar att det som borde vara måttstocken i ett friskt och välfungerande system är faktorer som välmående, hälsa, omtanke, möjligheter till återhämtning och allas förmåga att bidra på bästa sätt (det vill säga på det sätt som är lämpligast för just dem).

En kärleksfull måttstock.

Varför borde vi genomföra en vårdreform? Jo, för att det inte är rätt att sjuka människor endast ska ha tillgång till stressade läkare utan sjukdomskunskap som avfärdar dem som inbillningssjuka. Varför ska vi tillåta invandring? Jo, för att jorden inte tillhör någon och för att det är kärleksfullt att hjälpa människor i nöd. Det har ingenting med pengar att göra. Egentligen.

Problemet är att pengar inte har något med verkligheten att göra och att det som kallas “arbete” inom pengasystemet inte har något att göra med vad människor egentligen arbetar, eller borde arbeta, med.

Vad menar jag med det?

Jo. Att jag tror att många känner att vi arbetar precis hela tiden. I våra relationer, i våra hem, ute på gatorna, i kontakten med andra människor. Att hela våra liv (förhoppningsvis) är en gåva till mänskligheten. En kärlekshandling. Att vi i allt vi gör försöker bidra. Och att vi då endast får betalt för en liten del av de uppgifter vi gör, för att just det klassas som “arbete”, är absurt.

Det innebär att en människa som räddar liv genom sin närvaro bland människor samtidigt kan klassas som “arbetslös” eller “sjukskriven” i dagens system, och därmed stå utan försörjning.

Det innebär också att allt fler människor hamnar i handikappande utmattning eftersom pengasystemets arbetsplatser inte alltid tillåter oss att ha mänskliga begränsningar och behov. Jag ser detta omkring mig, mer och mer. Jag ser att systemet håller på att krackelera.

Dagens system är inte hållbart.

I min åsikt är all medvetandehöjande aktivitet arbete som borde betalas. Alla försök att lösa upp präglingar som hindrat oss från att agera kärleksfullt, är arbete. Varje försök att samarbeta, att nå en större förståelse, är arbete. Varje gång vi är i kontakt med oss själva, och därmed kan vara sanna, så arbetar vi.

I min åsikt så arbetar vi bara genom att “vara” och borde därför få betalt för det. Om vi nu ska ha länder och stater och samhällen och pengar.

En idé som jag tycker verkar väldigt bra är idén om basinkomst, en idé som bland andra partiet Enhet förespråkar (läs mer på www.enhet.se). Idén innebär att vi alla bör få betalt bara för att vi finns. Så att vi kan göra det vi är här för att göra – bidra med våra gåvor.

Pengasystemet är hårt och kallt och orsakar mycket smärta. Låt oss få det att upphöra och istället värna om ett kärleksfullt omhändertagande om varandra! Låt oss ge varandra cred för allt arbete vi gör. Hela tiden.

Och en dag kanske vi inte ens behöver arbeta, utan får betalt för att helt enkelt leva.

♥