“Be, och ni skall få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.” ~ Matteusevangeliet 7:7-8
Människor tar de mest märkliga omvägar för att få sina behov mötta och tillfredsställda. Istället för att rakt ut tala om vad vi önskar och upplever att vi behöver, så har de flesta av oss lärt oss att skämmas för våra behov. Vi manipulerar och beräknar. “Om jag gör si och så kanske den andre ger mig det jag vill ha”.
Kanske beror det på att de flesta av oss inte är medvetna om våra behov. Vi drivs av en vag längtan efter något som känns bra, men vad det är, det vet vi inte. Vill vi bli sedda? Bekräftade? Accepterade? Känna gemenskap? Bli lyssnade på och tagna på allvar? Bli omhållna? De är alla allmänmänskliga behov.
Så vackert och skönt livet kan bli när vi tillslut ser och förstår våra behov, släpper skammen och börjar kommunicera. “Så här är jag. Just nu känner jag behov av… Jag skulle verkligen uppskatta om du… Ja, precis så”. Vi tar då vuxenrollen i våra egna liv och tar ansvar istället för att manipulera och bli passivt-aggressiva när vi inte får det vi vill ha.
Vi bär ju ofta på en barnslig önskan om att våra nära och kära bara ska förstå. Vi tycker att de bara ska fatta det som är så uppenbart – vad vi behöver. Det här är grunden i oändligt många relationsproblem. Att ta saker för givet. Att utgå ifrån att vår partner ska tillfredsställa våra behov utan att vi uttalat dem, som om endast det vore äkta kärlek. “Om jag behöver be om det så förlorat det ju halva poängen”.
Är det verkligen så? Min upplevelse är att relationer kan nå en helt ny dimension när båda parter tar ansvar för sina behov och att kommunicera dem. Så många missförstånd som kan undvikas då. Och, som grädde på moset, så ökar ju chansen att vi blir mötta, precis så som vi vill, rätt markant.