Det “logiska” egot vill förstå… “Varför blev det inte vi? Varför är vi en omöjlighet?”. Många stora berg har jag bestigit, men det här… omöjligt. Jag når inte fram. Den andra viljan som krävs finns inte. Dörren är stängd. Trots det har jag stått där och knackat… och väntat… och knackat. I åratal. Tills nu.
Jag har bestämt mig för att gå vidare. Släppa taget. Verkligen fullt ut lita på att det bär. Att det finns frihet bortom dessa bojor.
Det har varit så svårt att acceptera det omöjliga eftersom min vilja, min envishet och min tro på mig själv har varit så enormt starka. Jag har känt: “Hur ska något någonsin kunna stoppa mig?”. Det som skiljer det här från andra berg jag bestigit är att denna dröm involverade en annan person utöver mig.
Det är dags för förnyelse, på många olika plan, och det känns som att de alla korsbefruktar varandra. Jag börjar inse att släppa taget kan vara en enormt vacker gåva vi kan ge oss själva. Att släppa taget kan handla om att ha tillit till att livet vet. Att livet är klokt. Att dörrar är stängda av en anledning.
Det som hjälper mig nu är insikten att det kan vara både och. Frukten av ego-strategier och ett själsligt band. Istället för att försöka lista ut vilket av dem som är sant. Så är det både och. Men det betyder inte att jag ska vänta, eller att du är rätt.
Jag älskar mig själv mer än att hålla kvar detta band.
Så jag klipper det nu.
Salka Transformation 