Allt är kommunikation

kommunikation (latin communicaʹtio ’ömsesidigt utbyte’, av commuʹnico ’göra gemensamt’, ’låta få del i’, ’få del av’, ’meddela’, av commuʹnis ’gemensam’, ’allmän’, ’offentlig’), överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater

 

Kommunikation är så mycket mer än ord. Det sägs till exempel att hela 80% av kommunikationen mellan oss människor sker via kroppsspråket, via de olika signalerna vi sänder ut på olika sätt. Men hur mycket lyssnar vi själva till vårt eget kroppsspråk? Och hur kan vi förstå kommunikation i ett vidare perspektiv?

Kroppen talar sitt tydliga språk. När den värker, blir sjuk eller får olika typer av inflammationer så signalerar den till oss att det finns obalanser som behöver tas om hand. Inte sällan hänger våra kroppsliga utmaningar ihop med det liv som vi praktiskt lever. Hur vi äter, sover och motionerar, hur våra relationer ser ut. Hur mycket vi stressar. Hur mycket obearbetade eller omedvetna känslor vi bär på. Att till exempel sakna förmågan att sätta gränser och säga nej, att ge och ge utan att få så mycket tillbaka, kan orsaka både fysisk och psykisk utmattning.

Allt handlar om utbyte eller blockering av energi. Väldigt förenklat ser jag hälsa som ett friskt flöde av energi och sjukdom som osunda blockeringar av energi. Att kommunicera är ett sätt att frigöra energi som hållits tillbaka. Alla har vi varit med om svårigheter (eller kanske till och med omöjligheter) att kommunicera. De gånger vi känner av en osynlig mur mellan oss själva och folk omkring oss. Där viljan och modet att lyssna eller få till sig information kanske inte finns. Alla har vi också varit med om när det släppt, när vi vågat säga vad vi känner eller när någon annan äntligen berättat för oss hur det legat till. Tillfällen då energin fått flöda fritt.

Och kroppen slappnar av.

Läker.

Som jag ser det är kommunikation nödvändigt för läkning, oavsett om vi pratar om konflikter människor emellan, eller konflikter inom oss själva.

Begreppet kommunikation kan även breddas mer än så, om vi höjer blicken eller stillar oss och observerar.

Vi kan också innefatta händelser omkring oss som en typ av kommunikation. Många är de människor som efter exempelvis en bilolycka eller naturkatastrof helt omvärderat sina liv – de upplever att de har fått till sig ett budskap. Som jag ser det så kommer det budskapet från själen. Oavsett om det är händelsen i sig som är budskapet, eller om det är den tolkning vi gör av den som säger något om oss själva. Genom att ställa oss frågan: “Vad kan jag lära mig av det här?” och lyssna inåt, så kan vi få svar. Tillåta en kommunikation med själen.

Lyssnar vi inte på själen så kan den skrika till oss – genom sjukdom, genom smärta, genom motgångar eller olyckor. Ser vi sedan själen som en del av en större helhet (oavsett om vi väljer att kalla den helheten för Gud, livet, universum, kärlek eller något annat) så kan vi se att allt som händer i våra liv är en typ av kommunikation.

En kommunikation som vi är en ständig del i.

Det finns många områden i samhället som skulle behöva en mer välfungerande kommunikation.

Jag tänker mycket på psykiatrin i Sverige. Eftersom jag möter så många ungdomar som upplever sig ha blivit riktigt dåligt bemötta i olika vårdsammanhang, så har jag förstått att det finns många läkare, psykiatriker och psykologer inom vården som saknar förmågan till fungerande kommunikation. Saknar förmågan till bra bemötande och att förstå tecknen. Förmågan att förstå vad en depression säger, vad ångest säger, vad ett självskadebeteende visar. Saknar förmågan att prata själ till själ, istället för människa till förutfattade meningar om sjukdom.

Psykisk ohälsa är sällan vad det visar sig som på ytan. Vi behöver bli medvetna om skillnaden mellan symptom och grundorsak. Och en psykiatri som är fokuserad på symptom och symptomlindring kommer aldrig att på djupet läka människor.

För att läka behöver vi lyssna. För att läka behöver vi tillåta kommunikationen. Låta energin, känslorna i det här fallet, att få tala. Vi behöver stilla oss. Öppna oss. Öppna hjärtat som är örat som hör själens språk.

Om psykisk ohälsa vore ett budskap som kommuniceras från någonting större, vad skulle det säga oss? Om det liv vi lever, om hur vi bygger vårt samhälle? Om hur våra skolor och våra arbetsplatser ser ut?

Och när vi hör budskapet, hur kan vi svara?