Introvert – en person som främst får energi av att vara ensam
Extrovert – en person som främst får energi av att vara med andra
Vi är alla olika lagda. Vissa bara ääälskar att vara omgivna av mängder av spännande människor och umgås i stora grupper. För andra är det en ren mardröm. Vissa älskar att tillbringa en hel dag i sängen med neddragna persienner. För andra är det helt otänkbart. Inget är rätt eller fel. Bara olika.
Att inse att jag är introvert har varit hjälpsamt för mig på så sätt att det gjort det lättare för mig att förstå mina behov och se till att de blir mötta. Konsekvensen har blivit en mycket gladare, mer utvilad, balanserad och välmående Sofie. Det har också gjort det lättare för mig att förklara mig själv för andra.
Att vara introvert är inte norm i det samhälle vi lever i. Tvärtom. Att vara introvert är något som ofta väcker negativa reaktioner från omgivningen. Om du också är introvert kanske du känner igen dig i att andra tycker att du är otrevlig när du behöver ensamtid för att fortsätta fungera, att du är tråkig när du vill gå tidigt från festen eller att du är “svår” när du egentligen ägnar dig åt ett nyfiket observerande i en ny situation.
Är du introvert kanske du också känner igen dig i att behöva återhämta dig i flera timmar eller dagar efter en social tillställning. Eller att veta “allt” om personer som inte vet någonting om dig. För att du observerar. Känner in. Analyserar.
Min erfarenhet är att vi introverta ofta blir bemötta som om vi vore sjuka, deprimerade, konstiga, fisförnäma eller nonchalanta. Jag tror det är vissa extrovertas människors tolkning av oss. För att de inte förstår våra inre världar och allt spännande som händer där.
Att en händelse utlöser en lång kedjereaktion av känslor och tankar i en, utan att man visar något alls utåt, är också rätt typiskt introverta personer. Vi är inte dem som ställer till en stor scen, skriker och tjoar. Även om vi så klart kan göra det också. Men de största känsloyttringarna händer inom oss. Därför kan vi nog vara svåra att läsa av ibland.
Det tog lång tid för mig att acceptera att jag har den här läggningen. Att jag fungerar som jag gör. Mycket på grund av den sociala press som fanns omkring mig att vara på ett visst sätt. Tack och lov har jag nu människor omkring mig som inte alls tycker att det här är konstigt. Det är så skönt.
Sen är man ju sällan antingen eller, utan en blandning. Bara för att jag är introvert så betyder inte det att jag vill leva mitt liv i total isolering. Jag älskar människor! Men jag behöver varva det sociala med egentid för att inte bli helt slut på energi. En väldigt viktig lärdom.
Är du introvert eller extrovert? Hur är det för dig? Dela gärna med dig i kommentarerna!
Boktips: Introvert – den tysta revolutionen av Linus Jonkman.
Salka Transformation 