Är det inte det vi alla söker? Den där blicken som verkligen ser oss. Som ser bortom våra fasader, våra osminkade eller sminkade ansikten, våra roller, våra defekter. Den den blicken som ordlöst förmedlar att vi inte är ensamma. Att vi där och då i den stunden blir helt och fullt mötta, denna på djupet läkande upplevelse.
Jag tänker på ordet “läkare”. Ett så vackert ord. Säger vi det på engelska, healer, blir det andra associationer. Jag tänker att i den bästa av världar så skulle alla läkare vara healers. Vi skulle boka en tid på vårdcentralen för våra krämpor och vi skulle bli mötta av den där blicken. Den där trygga, stabila blicken som signalerar att trots att allt är precis kaos och uppochnervänt just nu, så kommer allt bli bra tillslut.
Blicken som säger: “Jag ser hur du kämpar. Jag förstår den fulla innebörden av din kamp. Jag vet hur många gånger du slagits ner och rest dig igen. Jag känner din hopplöshet, din frustration och din rädsla. Men vet du vad? Det går att överleva det här också. Det går att komma ut hel på andra sidan.”
Tyvärr är det långt ifrån alla läkare som är healers. Långt ifrån alla som har den där blicken. Men vet du vad? Ge inte upp. För de finns. Och din uppgift är att leta tills du hittar den.
Och när du hittar den, så kommer du att inse, att det enda den där blicken egentligen gör, är att den ger dig en bekräftelse på att det du känt innerst inne hela tiden varit sant. Att det aldrig var något fel på dig. Att det inte är konstigt att du reagerat som du gjort. Valt de vägar du valt. Och du kommer att känna lättnad. Du kommer att känna hur hela din kropp slappnar av. Att du äntligen blir fri från skuld.
Det är inte lätt att vara människa. Det finns inget facit. Vi vet inte om våra anstängningar kommer att löna sig i slutändan. Men vi gör så gott vi kan. Vi gör så gott vi kan och det räcker.
Salka Transformation 